Rifki (Turkisk King)

Från Turkiet kommer här rifki , som exempel på ett kompendiumspel: alltså ett där man spelar över flera givar och har olika målsättning från gång till gång.

Antal spelare: 4 som spelar individuellt , inte i lag.

Antal kort: 52

Så här spelar ni: Man spelar totalt över 20 givar , och som brukligt i asiatiska spel går turordningen motsols. Var och en kommer alltså att sitta som giv fem gånger. Varje gång man är giv måste man – efter att ha tittat på sina kort i given – tala om vilken målsättning (vilket kontrakt) som gäller , innan första kortet spelas ut. Varje spelare måste sammanlagt välja två positiva och tre negativa kontrakt. I vilken ordning man tar sina kontrakt spelar ingen roll.

Det finns bara ett slag av positivt kontrakt (och man måste alltså sammanlagt välja det två gånger , med samma trumffärg som innan eller med en annan , vilket man vill):

(I) Trumfspel: Given utser en trumffärg (man får inte välja sang) , och spelar ut till första sticket. Man måste följa färg om möjligt : kan man inte det måste man spela ut ett trumfkort , valfritt vilket ; och har man inget trumfkort sakar man ett valfritt kort från handen. Vinnaren av ett stick spelar ut till nästa. Varje vunnet stick ger den spelaren + 50 poäng.

Det finns sex olika slag av negativa kontrakt som får väljas. Ett och samma kontrakt får bara sammanlagt väljas två gånger under partiet – oavsett vilka spelare som valt – vilket gör att med fyra spelare kommer automatiskt alla sex kontrakten att automatiskt väljas två gånger var.

Gemensamt för de negativa kontrakten är att det inte finns någon trumffärg.

Given spelar ut till första sticket. De negativa kontrakten är antingen stickbaserade (vissa stick ger straffpoäng till den eller de spelare som tar dem) , eller kortbaserade  (vissa kort ger straffpoäng till den eller de spelare som vinner dem). Tar man hem ett straffkort måste det läggas uppvänt framför en , så att alla kan se vilka spelare som tagit vilka kort. Tas det sista straffkortet hem av någon innan alla tretton sticken spelats , avbryts given och protokollförs direkt.

Man måste följa färg i de negativa kontrakten. Har man ett straffkort på handen måste man spela det om ett högre kort i samma färg redan spelats till sticket. (Det är alltså inte tillåtet att ”tjuvhålla” på ett straffkort.) Kan man inte följa färg måste man spela ett straffkort om man har något sådant på handen , annars vilket kort som helst. Högsta kortet i utspelsfärgen vinner sticket , och vinnaren spelar ut till nästa. Observera att för vissa av de negativa kontrakten finns restriktioner för vilka kort som får inleda ett stick.

De kortbaserade negativa kontraken är:

(II) Rifki: Hjärter kung är det enda straffkortet , och den som tar hem det får – 320 poäng. Det är inte tillåtet att inleda ett stick med ett hjärterkort om det inte dessförinnan sakats en hjärter ; men har man just då bara hjärterkort på handen får man naturligtvis inleda med ett sådant.

(III) Kiz (”flickor”) : Straffkorten utgörs av de fyra damerna , och ger – 100 poäng var.

(IV) Erkek (”pojkar”) :Straffkorten utgörs av de fyra kungarna och de fyra knektarna , och ger – 60 poäng var.

(V) Kupa (”hjärter”) : Alla de tretton hjärterkorten är straffkort , och ger – 30 poäng var. Det är inte tillåtet att inleda ett stick med ett hjärterkort om det inte dessförinnan sakats en hjärter ; men har man just då bara hjärterkort på handen får man naturligtvis inleda med ett sådant.

De stickbaserade negativa kontrakten är:

(VI) Son iki (”sista två”) : De två sista sticken ger – 180 poäng var.

(VII) El almaz (”inga stick”) :Varje stick ger – 50 poäng.

Observera att poängen skickligt valts så att den totala summan över de 20 givarna blir noll (0) poäng.

Lämpligen gör man i förväg upp ett lämpligt protokoll där man förutom poängen håller reda på vilka kontrakt som valts och hur många gånger. Vinnaren är förstås den som har flest poäng efter alla 20 givarna.